jagPatrik Leonardsson
Naturfotograf/N

"Tidlösa stunder, ögonblick av evighet" för att citera elektronmusikern Ralph Lundstens ord som innefattar min längtan till naturen, då jag stundtals rycks med i den stressade samtiden. Det var också musiken som förde mig hit till den jag är idag. Under åttiotalet var jag mer eller mindre uppslukad av musik. Jag komponerade, arrangerade och spelade in i min studio i pojkrummet i Åled en bit utanför Halmstad där jag växte upp. Jag tog mycket inspiration av naturen och mina vandringar längs Nissan. Naturens alla stämningar var en kreativ källa som upprymde mig. Den lättsamma popen jag i början komponerade övergick mer och mer till utsvävande symfoniska kompositioner där naturscener målades upp i mitt inre. Av en slump fick jag låna en systemkamera och bilderna jag sökt i musiken kunde nu lämna tanken och bli verkliga.

När jag själv får råda och själen styra så har min fotografi mycket lite med dokumentation att göra. Den handlar då mer om att skapa bilder, som kanske mer hör hemma i en sagovärld. Då är fotografi för mig ett sätt att måla med ljus och rörelser där naturen själv håller i penseln. Jag har aldrig haft några direkta förebilder inom denna genre, utan har mer tagit inspirations av andra konstnärer och konstformer. Ett exempel är John Bauers rikligt illustrerade trolska stämningar i den nordiska naturen har jag sett och fascinerats av sedan barnsben. Musik som faktiskt är väldigt närbesläktat med bild, ett ämne som jag redan berört. Givetvis är den största konstnären och inspirationskällan naturen själv. Det räcker med att titta på en isformation vid en bäck, lavornas form och färg på en sten eller trästam, färgspelet i vågorna vid en rodnande skymning osv. för att förstå det. Och med dessa enkla rader avslutar jag med att citera mig själv från den inledande texten i min första bok

Välkommen till min värld av bilder